….och därmed ständigt närvarande.
Två till synes oförargliga beskrivningar av den senaste perioden för företag och politiker – kvartalsrapporter och opinionsundersökningar.
Men oförargliga är de, minst av allt! Kvartalsrapporter är de noterade bolagens siffror om det gångna kvartalet. Opinionsundersökningar är de politiska partiernas väljarsiffror för den gångna perioden. Vilken betydelse har då dessa?
Det börsnoterade bolagets ledning och framförallt dess VD:s duglighet utläses av kvartalsrapporten. Att då frisera den är frestande och så sker naturligtvis. Nödvändiga investeringar skjuts på framtiden, oavsett hur livsviktiga de än må vara. Kortsiktigheten tar över.
Det spelar ingen roll vad företagets affärsidé säger om långsiktighet. Att charma aktiemarknaden står över allt annat. Frestelsen är begriplig eftersom analytikernas vinstförväntningar måste infrias och helst överträffas, annars blir det dåliga skriverier och en fallande kurs, som skrämmer bort befintliga aktieägare och avskräcker nya. Fallgropen är påtaglig.
På samma sätt förhåller det sig med de politiska partiernas agerande utifrån den senaste opinionsundersökningen. Hur svulstig, långsiktig och löftesrik själva partiplanen än är – läggs den åt sidan för att så snabbt som möjligt återställa väljarstödet. Lika begripligt är detta som företagsledarens hantering av kvartalsrapporten. Lika djup är också fallgropen!
Att inse det är en sak. Att hantera det är något helt annat och mycket svårare. Och varför måste man hantera det då, räcker det inte med att inse det?
Nopp, icke för duktiga affärsutvecklare lika lite som för duktiga verksamhetsutvecklare, som alla faktiskt står för den långsiktiga substansen i företag och samhälle. Man vårdar varumärken. Man skapar lagar. Man produktutvecklar. Man valutasäkrar. Man omorganiserar. Man anställer och avskedar. Man skriver avtal. Man gör utredningar och förslag.
Verksamhets- och affärsutvecklare har det gemensamt, att de måste vara mer beredda på högste chefens nycker och kast än på faktiska yttre omvärldsförändringar. Och det måste man vara minst var tredje månad, när kvartalsrapporter och opinionsundersökningar ska publiceras, kritiseras och analyseras. Och mest av allt – tyckas till om och värderas av journalister och allmänheten.
Och därav kan förstås att kortsiktigheten är allenarådande!