Vi på Portalen för Modern Affärsutveckling fick inför EMU-omröstningen 2003 nedanstående artikel införd i Dagens Industri. Utan att slå oss för bröstet kan vi väl ändå tillåta oss att säga, att vad som då endast var befarade hotbilder, nu åtta år senare, är bekräftade sanningar.
EMU :s så kallade stabilitetspakt kräver ordning och reda i de inhemska ekonomierna. Inget underskott över 3 procent. Då blir det böter. Men EU:s drakar Tyskland, Frankrike och ett smusslande Italien dras alla med för stora underskott, som vida överträffar den tillåtna 3-procentsregeln.
Hur ska vi hantera det? Alltihop påminner om ett äktenskap som ingås på fel premisser. Kärleken tas för given, men den ena parten går in med en tom plånbok och den andra med en gigantisk skuld. En skuld som de gemensamt tvingas ta ansvar för! Då måste kärleken vara betydligt större än egennyttan. Dessutom är vi fler än två i den tilltänkta äktenskapliga sängen. Som liten kan man bli krossad när någon av elefanterna vänder sig i sömnen utan att elefanten noterar det eller bryr sig.
Jag röstar nej.
Jag gör det för att jag tror på Sverige och svenskarnas förmåga och vilja. Jag gör det för att bra produkter både säljs och köps över gränserna oavsett valutor USA:s storlek och överväldigande styrka i alla sammanhang tycks tjäna som både hotbild och målbild – vi gör som USA, slår oss samman och Europa blir jämbördigt USA:s tillkomst är ju sprunget ur ett nytt territorium med allehanda invandrare. Men alla stod i alla fall på samma mark och i huvudsak med ett och samma språk.
Valutafrågan kan vi ta upp när engelsmännen kör bil på höger sida, när italienarna slutat fuska, när irländarnas internränta har stabiliserat bostadspriserna i Dublin, när tyskarna begriper vad engelsmännen säger och tycker, när engelsmännen uppfattar sig själva som européer, när sakfrågorna blivit viktigare än maktfrågorna, när gamla öststater inser att givandet är större än tagandet, när Chirac blir statsman och inte bara fransk handelsman, när okunniga ungar i Stockholm upphört att påtvinga en knappar med ett enfaldigt Ja.
Valutasamordningen är bara en underordnad komponent i den stora vandringen mot ett fredens och fridens Europa, säger Carl Bildt och några få andra med så kallad insikt. (Resten av tyckarna är ju mera av typen fotbollsfans i sitt agerande. ”Säg ja till medlemskap och nej till utanförskap”, säger någon. ”Säg ja för välfärdens och jobbens skull”, säger en annan.)
Jag röstar nej, därför att jag tror att en gemensam valuta medför en långt större risk för allvarliga oenigheter än egna suveräna stater gör.